Frihet... Vad är det?

Om min dotter skulle fråga mig skulle jag svara henne de att...

-Blunda och känn doften av nyklippt gräs, hör du hur fåglarna kvittrar och hur gräset kittlar dig under fötterna när du springer där på sommarängen?

Skrik ut som Ronja Rövardotter gör när våren nalkas! Skrik av lycka, förväntan, drömmar och tro om en bättre framtid.

Där kan du resa, upptäcka, planera och skapa din egen värld och framtid.

Frihet är att kunna vakna varje morgon med tron på att, detta kommer bli en bra dag. Där är vi tacksamma för den tid vi får och får tillbringa friska.

Där besvaras ropet på hjälp. Och någon sträcker ut sin hand för att hjälpa just dig upp.

Där du kan älska vem du vill, och veta att du är älskad för just den du är.

Vem du än väljer att vara, I just den kropp, färg och kunskap du bär med dig.

Av vem du än blev född utav,

vart du än blev född och

när du än blev född.

Är du dig själv ska du bli älskad och accepterad för precis den du är.

Frihet är en beskrivning där allt möjligt!

Men ser vi alla på livet så?

Är allt möjligt?

Funkar vardagen så?

För min del känns allt väldigt enformigt och lite som en ond cirkel man jämnt ska ur. Och jag som alla andra föräldrar vill gärna dölja det dystra samhälle vi lever i, där frihet enbart är en dröm.

Att frihet är något man får kämpa för.

Sånt kostar pengar och timmar, dagar och år av hård fysisk och psykisk slit. Ibland kan du inte ens göra något annat än att vänta på att någon annan ska bestämma hur just du ska ha det, hur hårt du än kämpar. Medan vissa får allt serverat, men blir oftast de ensammaste...

Var är balansen? Ska man tänka såhär redan när man är 25 år?

När jag sitter på bussen eller på en parkbänk i stan.

Istället för att välja att stänga in mig i mobilens värld, dit man ofta rymmer nu mer. Varför rymma? ...Stress antar jag.

Men när jag öppnar mig ut över allmänheten med ett öppet sinne. Ler blygt mot personer som passerar som också valt att vara öppna för en stund.

Men att sitta där, lyssna och se. Förvånar mig ofta negativt och frågorna som oftast kommer upp är:

Hur tänkte dem där?.. Eller ska det vara såhär?

Är detta drömmen om en bättre framtid?

Är det bara jag som hittar fel?

Tanken slår mig att jag kanske bara letar efter fel?

Kanske har jag för stora förväntningar?

Det är en sak att se på problem utifrån och tycka det är fel. Man tröstar sig oftast med att man kan inte hjälpa alla. Att alla vill inte bli hjälpta..

Kanske precis han/hon där borta har valt att ha det just såhär, och inte vill bli hjälpt.... Trots att magkänslan säger att man ljuger för sig själv går man vidare. Det gör för ont att hjälpa, man är för självupptagen och civilkuragen har slagit sig ner i botten. Antagligen av rädsla av att något kan ju hända mig, istället för att tro på att god karma också ger gott tillbaks. Man kan ju alltid hjälpa någon.

Men när problemen knackar på din dörr till ditt trygga hem?

Vad gör man då?

Det första alla gör är att hitta en enkel lösning på problemet. Funkar inte det hittar många flykt vägar.

Man vill inte! Inte mig? Varför oss? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Sorgligt nog stannar många där och vissa har inte styrkan att ta sig ur. Vissa tar tid på sig innan de tar sig ur. Men jag tror än på att de flesta tar sig vidare även om det känns hårt och hopplöst för stunden!

Vi kommer alla att stöta på problem under livets gång. Kan du känna dig förtjänt av och förvänta dig hjälp, när du ber om det. När du bara gick förbi? Ensam är starkast? Nej verkligen inte. Det är fel.

Vi är alla beroende utav varandra, vi är ett flockdjur och borde hjälpa varandra mer.

Jag och min partner hitta varandra i vinter mörkret.

Vi har gått igenom upp och nedgångar som alla andra, men vi har lärt oss gå igenom stormarna och blivit starkare. Vi har likheter och olikheter precis som alla andra, vi är ju alla unika!

När man väll hittar någon som olikheterna inte förstör ska man kalla sig lycklig. Så jag tog modet till fånga och friade till honom och han sa ja. Vardagen fortsatte samma sak varje dag den ena dagen den andra lik.

Så vad gör man?

Jo man sätter upp mål och drömmar för att få mer ut av vardagen. Vårt mål var en projekt, en investering och något som vi skulle kunna kalla just vårat!

Så vi började se oss omkring. Flera månader gick förbi men till sist hitta vi ett hus som vi båda förälska oss i. Ett renoveringsobjekt, där kunde vi se stora möjligheter och våra drömmar falla på plats.

Vi började planera på en gång, ägnade många timmar och dagar åt visioner och information. Ägaren till huset verkade positiv till oss och allt kändes som att det här kommer nog bli vårat. Vi tog kontakt med den bank min man varit kund hos i över 10 år. Bankmötet gick bra och allt kändes fortfarande väldigt positivt, hoppfyllt och bra.

En vecka efter ringde bank mannen tillbaks, han sa att de inte kunde göra en kreditupplysning på min kille. Och hänvisa oss vidare till ett annat kontor i Göteborg. Men sa även att, när det gäller dessa ärenden är chansen väldigt liten och reglerna väldigt hårda.

Då kan jag förstå att ni undrar vad är vi för speciellt ärende?

Är vi kriminella? Problem med kronofogden?

Eller har vi socialbidrag?….Nej.

Min partner är en hårt arbetande person inom svetsning och varit fast anställd sen 8 år tillbaka. Väldigt omtänksam ställer upp för det flesta, sparar mycket. Ägnar sin fritid med familj, vänner och musik.

Jag är anställd som cafébiträde för ett år i stöten. Har 2 barn och gör som de flesta. Jobbar, tar hand om mina barn, betalar mina räkningar mm.

Jag följer väll strömmen kan man säga.

Så varför är vi ett speciellt ärende?

Jo min kille är född i Amerika. Svensk mamma och bror och släkten bakom sin mor. Hans pappa är däremot Amerikan. Fast än att han knappt bott hos sin far under hans liv och uppväxt får han dra det tunga lasset av två världar. För att hans älskade mor fick och uppfostra honom i USA.

Nu när han känner att han hittat sin plats. Blir han diskriminerad av skatteverk och migrationsverk. Han skulle vist söka uppehållstillstånd, och det gjorde han i december 2012. Trots att hans mamma är av svensk börd.

Han har fått vänta i månader utan uppdateringar och ovisshet. Betalat avgifter men får inga svar. Han har ingen möjlighet till att folkbokföra sig eller söka vård om det inte är så att det skulle vara nära döden händelser. Är detta rätt?

Här har vi en man som sköter sig, är halv svensk av blod, skriver och talar flytande svenska, skattebetalande. Aldrig sökt bidrag av någon och är älskad och omtyckt överallt. Är inte i behov av att söka jobb eller bostad. Alltså en redan etablerad person med svenskt blod i ådrorna som vi ignorerar.

Vi gör allt vi kan för att försöka lösa detta problem. Men min partner känner sig ovälkommen och otillräcklig! Han ber om ursäkt till mig ofta om att han inte är hel svensk. Han mår inte bra och undrar vart han hör hemma.

Jag tröstar med att du hör hemma här hos mig. Men att vara så maktlös och se sin partner ta på sig skulden för att vi nu inte kan skaffa vår dröm tillsammans. För att myndigheter som inte känner oss har vår framtid i dess händer.

Ovisshet gör ont. Vi kan inte göra något annat än att vänta på att någon annan som inte känner oss, ska bestämma över våra liv. Vi kommer förlora vårt drömboende om inget händer snart och kanske i värsta fall chansen att få leva och gifta oss med varandra pga. Samhällets bestämmelser.

Är det frihet det?

Utomstående och berörd.

Ge mig superkrafter och ett par vingar!

Superkrafter för att göra vardagen lättare och vingar så att jag kan fly verkligheten bara för en stund då och då. 
Tänk om man hade haft det sen man föddes då skulle jag nog blivit annorlunda.  
Eller vem vet, kanske rent av död.  
För när man är liten kan man ju inte hantera sådana krafter så bra kanske.

Fast när jag ser tillbaks, så va jag redan då väldigt beroende av att de som var runt mig mådde bra och tog mig själv och min säkerhet sist. 

Hade jag haft krafter när jag var barn hade inte min pappa kunnat skada oss på samma vis för jag hade haft kraften att kunna försvara bättre än vad en normal 0-5åring kan. 

Jag hade inte behövt känna mig så hjälplös och rädd. 

Men min psykopat till far hade väll då försökt döda mig i sömnen för barn men superkrafter och vingar är ju missfoster, monster som inte får lov att existera.  

När jag börja skolan hade jag väll inte behövt vara rädd för att vara den jag är för alla hade väll någonstans lärt sig att det inte fanns någon ide i att vara elak mot någon som hade haft kraften att ge igen. 
Fast och andra sidan hade väll jag fortfarande varit ensam för det kanske hade slutat i att de andra barnen hade blivit rädda för mig istället även om jag inte är elak i min natur.  

Tonåren hade kanske inte blivit så hård häller för jag hade kunnat flyga iväg när jag ville. 

Kunna komma och gå som jag ville utan att någon alltid försökte stoppa mig eller låsa in mig när jag bara behövde komma iväg ifrån allt för att kunna resa mina tankar. Kanske få möjligheten att skrika och agera ut högt där uppe där ingen hör. 

Men alla hade väll fortfarande sätt mig som okontrollerbar och fortsatt försöka stoppa mina flykt försök.   

Idag är jag 24 år, jag blir inte yngre, men jag är inte gammal, men äldre blir jag och den erfarenheten jag har fått accepterar jag och ser inte som någon större börda utan tänker att, sånt är livet. 
Iallafall på de flesta dagar om året, men självklart önskar jag att jag hade fått en annan grund av erfarenhet än den jag fick, det finns det fler än jag där ute som önskar.  

Vi är alla tillsammans och vi är alla ensamma.  

Människan är ett folkdjur och lär sig, och är redan från födelsen beroende av andra.  Ändå känner vi oss ensamma så ofta under livets gång.  

Vad beror det på?  

Idag har jag ingen större dödslängtan, det tackar jag mina fina barn för.  

Med er finns det en mening med livet! 

Jag är även starkare och vågar ta plats och få rum till mina åsikter. 

Vågar tala och beskyddar inte bara min familj och mina vänner utan mig själv också. Är mer rädd om mig själv och är tydlig och ser till mina behov. 

Och idag är vuxen utan några större regler om hur jag ska vara som person, äntligen är det mitt eget val att vara och göra precis som jag vill.  

Jag är fortfarande rädd och känner mig obekväm i många situationer. 
Att lita på människor är inte min största förmåga. 
Vill och försöker men blir ofta sårad på kuppen vilket gör att det blir svårare och svårare för mig att våga lita och vara 100% ärlig alltid.

När jag föddes hade jag styrkan att lita, vara ärlig, ta hand om mina käraste, ställa mig framför monster utan att vara rädd, Agera ut när jag behövde, våga älska och bli älskad och vara den jag är.  

Jag har mist mycket utav det under min uppväxt men också kunnat bygga upp en del igen.  

Jag är fortfarande ung och jag har nog tid att kunna bygga upp mig själv igen med rätt människor i mitt liv, om jag vill. 

Fast superkrafter och vingar hade hjälpt en del. 

Livet är en resa av lärdom på gott och ont. 

Jag är kvar ännu och kommer kämpa tills jag tar mitt sista andetag, för det här är min resa och ingen annans! 

Och det är bara jag som bestämmer vart den bär!

Jag ska inte ångra något när jag dör!

Release me!

Pain is runnin through my veins.
My soul are tortured.
I need to scream desperately but I can't,
My voice are gone.
So I cry nonstop when no one hear.
Im not capable to show anyone or let go of my pain, when there is no understanding for it anyway.
Cause when I try´d,
I scare people.
I guess am extreme.
So I put on my fake smile again, don't ask for to much, laugh loudly and make fun of myself.
Take big riskes when no one notice, to make me feel alive and remember why I have a reazon to live.
But secrety,
I hope some big risk,
some day will put an end to it all.
Then my pain will be gone,
my tortured soul free and the people around me can go on without a clue.

But offcourse, if I can find happyness,
love and the feeling of release to make me feel free and wild as the wind.
I perhaps could appreciate and enjoy life again,
with curiosity of whats ahead off me in the future.

Set me free,
like the wind,
dancing in the sky with no limitations.
Like the wave,
in the ocean to play with strength and fearless movement.
Like an animal,
runnin as fast as it possibly can on an opend meadow.
Like a flower,
thats slowly opends with no stress to show the world it´s bright colours.
Like music,
to sound as it pleases to bring fored all the deepest feelings in all off us.
Like love,
to be the brightest most wonderful, beautiful, important thing to someone there possibly can be.
Like safety,
to let go and fall without worring of what happends next,
to just enjoy the wind through your hair and how it touches your skin.

Release me...
Set me free...
Give me the freedom I desperately need!

But no,
I know you won´t.
You will put bigger chains on my body,
revise me from head to toe and everything I do.
Laugh at my face and watch me fail.

Am begging for strength,
may this be the last test.
Release me...
Set me free...
Give me the freedom I desperately need!

Jobbig dag idag!

Gråten har suttit i halsen hela dagen idag.
Är jätte orolig och rädd för som kan hända.
Fick ju en ganska stor blödning förra fredagen som slutade med 2 ambulans turer och att jag blev inlagd på sjukhus i Malmö,
då de inte hade plats för Tova på neonatalavdelningen om hon skulle behöva komma ut tidigare än beräknat.
Dom kom fram till att det var min moderkaka som blödde och att jag hade så kallad placenta previa typ 3 eller 4:
http://se.babycenter.com/pregnancy/complications/placentapraevia/
Vilket kan vara livshotande för både Tova och mig och kommer sluta i kejsarsnitt,
planerat eller inte är ingen som vet.

Blev utskriven och kom hem i förgår då jag slutat blöda.
Vilket va skönt,
jag får sån hemlängtan av att vara på sjukhus.
Hade dock ont som fan eftersom jag hade rört på mig mer än jag gjort över helgen,
då jag inte fick gå ur sängen knappt pga blödnings risken.
Så jag bad Jonas komma över igår och hjälpa mig laga mat till mig,
då jag inte orkade stå upp någon längre tid.
Som han va snäll och gjorde utan att göra någon stor scen eller ställa massa krav förutom att hunden han passa fick i såfall följa med,
vilket jag inte tyckte var några problem.
Så någon timme senare va dom här.
Öppnade dörren för dem och gav Jonas fritt fram i köket medans jag satte mig i sängen igen och fortsatte rensa barnkläderna i storleks ordning.
Han sa till mig att det luktade instängt,
vilket jag inte tänkt på då jag haft ont och koncentrerat mig på att ta det lugnt och därmed sovit större delen av dagen.
Så jag tänkte att ja men då är det väll för att jag sovit och då kan det ju bli instängd luft.
Så jag sa men öppna upp då.
Dock va det min kålpudding i köket som lukta som jag gjorde innan jag hamna på sjukhus och hade glömt.
Ingen är perfekt,
i övrigt såg och ser här inte stökigt eller ostädat ut i min mening.
Så jag hade dagen innan erbjudit "familjesoc" att komma hit idag på morgonen då de ville träffas innan de gemensamma mötet på MVC.
De ville hinna prata lite innan och jag kände inte att jag hade orken att åka till andra sidan stan och gå biten mellan bussen och soc kontoret.

Jag nämnde lite snabbt då igår till Jonas att soc skulle komma hit och att vi sedan skulle åka till barnmorskan när han undrade hur planeringen såg ut.
Blev ingen större reaktion ifrån Jonas håll utan mer
- oki då vet jag de.
Efter han hjälpt mig laga mat bad jag han se om han kunde fixa min telefon eller video,
vilket han inte kunde men försökte vilket jag uppskatta.
Bad honom även ta ner min fula gardinstång då jag ändå ska köpa ny, vilket han också va snäll och gjorde.
Sen tog han Viggo (hunden) och promenera hem.
Besöket hade alltså gått bra utan tjafs eller bråk,
vilket var himla skönt.
Jag ställde sedan i ordning lite lådor och förberedde te, clementiner och pepparkakor på vardagsrumsbordet.
Sen hoppa jag i säng.

När soc sedan kom på morgonen så visa jag dem runt och jag kunde inte känna att dom tyckte att fan va här ser ut.
Sen satte vi oss ner för att prata.
Dom berättade att de nu hade fått papperna från soc i Ängelholm och läst dem.
Frågade sen vad jag hade tyckt om att bo i en jourfamilj eller på Luzerngården.
(Hem de gör utredningar på hur bra förälder man är,
bodde där med Cazper innan han blev sjuk).
I början när Tova kommit.
Och att det ville ha samtal med min mamma.
Det kändes som en kniv i ryggen,
jag blev väldigt ledsen och sa de att jag absolut inte ville det utan som jag sagt innan,
att jag vill ha en kontakt person som kommer hem ofta osv.
Och att jag skulle tänka på det med att de ville prata med mamma.

Sen åkte vi till MVC och jag fick veta att jag fått tid till nytt ultraljud redan om ca. 2 veckor,
när docktorn i Malmö sa att jag skulle få en tid om 4 veckor.
Sen körde soc mig hem igen så jag slapp ta bussen,
skönt!

Ringde sedan "svärmor"
(hon är ju inte det igentligen eftersom jag inte är tillsammans med Jonas mer men hon blir ju farmor till min lill tös så..)
Berättade att jag haft soc möte på morgonen och att jag hade blivit upprörd av frågan om jourfamilj och luzerngården.
Bad henne ringa soc och fråga dom om detta för att sedan ringa mig igen och förklara vad de sagt,
då jag kanske blev för upprörd och kanske missförstod något av det de sa (dubbelchecka).

Och som om inte det skulle vara nog,
får jag ett sms av Jonas nu ikväll där han anklaga mig för att jag skulle haft en baktanke med att jag bad han komma över igår och hjälpa mig laga mat.
Då skulle jag ha haft någon lömsk tanke om att jag skulle få honom att städa hela mitt hem för att soc skulle komma på morgonen.
Ja...suck.... jag bad om mat ja,
jag bad om hjälp med telefonen och videon ja och jag bad honom om gardinstången men inte om att städa.
Jag bad han inte om att han skulle diska efter sig eller rensa kylen från mat som gått ut när han hjälpt mig laga maten.
Men han gjorde det iallafall och jag tyckte det va snällt och tacka honom.
Men att jag bad aldrig honom göra det utan det var hans eget initiativ som jag nu får skit för.

Jaja får se vad man blir anklagad för nästa gång men jag har börjat undra...
Hur prioriterar han?
Gör han det alls?
Eller är det bara så att han blundar för eller kan inte se vad som igentligen är viktigt och spelar någon roll nu?
Jag vet inte,
jag försöker se till det som är viktigast just nu och det är min lill tös.

Nä, jag vill ha mcdonalds!

Bestämt mig för att gå och äta på mcdonalds iallafall!
Jag har laddat genom att ta 2 alvedon sen ska jag gå dit,
äta hinna med bussen ner till stan ifrån stattena och sen ta nattbussen hem.
Och om jag hinner ta ut pengar där i mellan också är det bra.
Håll tummarna nu för att det inte gör för jävla ont!

Pengar inatt WoHo!

Ja då får man pengar inatt.
Räkna precis ut att jag skulle få drygt 3000kr efter alla räkningar man har,
dock känns det lite mycket i min mening men varför klaga nu när det blir december.
December ja, då är det julklappar som ska köpas...
Sen blir det januari och då blir det saker till Tova som ska in handlas.
Känner för att äta på mcdonalds inatt men jag tror inte det är någon bra idé då jag antagligen kommer får skit ont på vägen dit eller hem,
så det blir väll bara att stanna hemma och äta kålpudding för 3:e dagen i rad... suck...

Igår va mamma och Jörgen (mammas man) och min lillebror Pelle här och lämnade vardagsrums och köks möbler och hjälpte mig sätta ihop det.
Så nu ser här nästan hemtrevligt ut.
Måste fylla ut det lite bara så att det inte ser så kalt och tomt ut.
En mys känsla måste finnas annars är det inte mitt hem,
men vi får väll se hur det blir med de inköpen då jag har mycket annat som har högre prioritet.

Ska till "familje soc" imorn för att göra något test som ska se hur jag anknyter till andra mänskor och därmed till Tova skulle jag tro.
Det skulle gå till genom en intervju av något slag som skulle vara runt 2 timmar om jag inte mins helt fel,
vilket jag kan göra.
Men men kan väll inte vara så svårt att komma i tid och svara på några frågor kan jag tycka.

Järntabletterna börjar väll funka lite kanske...
Innan va det så att jag somna runt 2, vakna runt 14, somna runt 16 och vakna runt 20.
Nu somnar jag runt 4 vaknar runt 12, somnar runt 13, och vaknar runt 17.
Jävla sömn!!!

Saknar!

Saknar den du var,
Saknar det vi hade,
Saknar din varma famn,
Saknar dina läppar mot min hud,
Saknar känslan av lycka,
Saknar din kärlek.
Orken är borta men tankarna kvar.
Minnen jag sparat de finns alltid kvar.
Tova ska veta hur bra det var.
Men hoppet är slut och så vi förblir.
Allt och även det får ta sin tid.
Sömnlös i natten ... jag tar dag för dag.
Tills längtan efter dig försvunnit för mig.

2 alvedon och 1 glas julmust!

Fan va ont jag har i min rygg!
Det värker och dunkar och hur jag än lägger mig i sängen blir det ändå inte bra.
Tova har dock lugnat sig lite i magen vilket är skönt, börjar väll bli trångt där inne.
Fast det är åtminstone 11 veckor to go.
Förstår inte hur min kropp ska orka när den redan demonstrerar som fan.
Tagit järn tabletterna 2 dagar nu...
Ingen skillnad sover runt 16 timmar +.
Hade kunnat sova mer,
om jag inte tvinga mig själv att gå upp.
Tvinga mig själv till maxi idag för att handla lite dricka då jag druckit upp allt jag hade hemma.
Så det blev 1 paket mjölk och 2 st julmust och lite godis.
Fick självklart förbannat ont men höll tårarna inne tills jag kom innanför min dörr.
Sen kom stor tjutet i badkaret.
Känner mig ensam,
som tur är kommer mamma med mina möbler på måndag kväll.
Så då åker Angelikas saker ut.
Ska bli skönt att bli av med hennes saker.
Har aldrig träffat en så falsk människa som henne på mina 21 år och jag har träffat många olika personer i mitt liv.
Jag hoppas att det var av den anledningen som Jonas kom tillbaks till mig efter
"ha testat om hon var något".
Fast så vitt jag vet kan de blivit "bästisar" eller "you name it" efter att jag bad henne flytta.
För då fick de ju något gemensamt igen....jo jag.
Aja pallar inte bry mig,
om det nu skulle vara så att hon bodde hos honom eller börjat dejta honom.
Inte för att jag tror det,
(Om du nu börjat läsa min blogg så vet jag att du inte såg den sista meningen utan just nu har ett inre raseri utbrott)
men att det skulle inte förvåna mig det minsta.
Allt för att hämnas mot egoistiska Nima... haha så komiskt!

Nä jag kör mitt rejs nu,
önskar bara ibland att Tova kunde komma ut nu så man fick lite trevligt sällskap här hemma och att graviditets besvären kunde försvinna.
Men jag vet ju att Tova mår bäst så länge hon kan stanna i magen så att hon kan bli en stark och frisk tös.

Så nu ska jag ta mig ett djupt andetag och tänka att det inte är så lång tid kvar och åtminstone försöka vara lite optimist för att sen somna.

Things I want you to be!

I need someone who loves me,
who can stand by my side and hold my hand,
through hard and good times.
A good and honest man that I can count on.
That is supportive,
loving and carring.
Someone who is feeling proud and lucky to have me by his side.
Someone who can be happy living a life and building a future with me.
A man who can be playfull and adventures.
A good father.
A good man.
A loving life partner. Finns min prins där ute någonstans tro?
Har svårt att tro det, är nog mer kräsen än vad min mormor tror..*ler*
Självklart är det ju andra saker som jag också tycker spelar stor roll,
han ska vara:
- Snäll
- Smart
- Kelen
- Maskulin (både till sätt och till utseende men inte så han blir känslokall)
- Kunna prata om allt
- Matglad (inte tjock då)
- Trygg
- Målinriktad
- Social
Sen måste jag känna en attraktion till honom och sexet måste ju fungera,
behöver inte vara perfekt men man ska känna att man kan vara sig själv och att man blir berörd på ett vis som ingen annan kan beröra en.

När vattnet blir till blod och jag kan falla fritt utan rädsla då är jag din i evighet.

Vad en mormor kan komma på!

Ännu en dag har passerat utan att det blivit någon större ansträngning gjord.
Får väll ta och prova börja med järntabletterna igen,
hoppas på att jag blir lite piggare och inte mår så illa som sist jag tog dem,
för då slutar jag med dem igen.
Gjorde tacos ikväll som jag funderat på att göra nu i en vecka men låtit bli,
då det känts som en jätte ansträngning.
Och för att det är aldrig kul att äta tacos själv.

JAG HATAR LAGA MAT TILL MIG SJÄLV!!!..... andas...

Blev självklart massor över så det blir mat imorn och kanske i övermorgon med.
Jag förstår inte hur min mormor pallar laga samma husmanskost rätter vareviga dag (då hon har en man som är skeptisk till annat).
Ta mig inte fel jag älskar mat och allt som har med mat att göra.
Utmana mig själv med nya recept och nya smaker.
Men nu ska vi inte glömma att mat har varit ett sätt att umgås sen urminnes tider och även konst för den som är intresserad av att skapa den.
Så har man ingen som får upplevelsen som man försökt få fram var är det roliga???
Nu kan jag ju inte säga att jag är någon stjärnkock men när jag lagar mat eller bakar lägger jag min själ i det
och tycker det är väldigt tråkigt att skapa åt endast mig själv.

På tal om mormor, jag var hos henne nu i veckan som var.
Hon tjatade och jag tyckte synd om henne eller,
jag kände mig dum eftersom hon har rätt i att jag inte är där så ofta.
Att jag inte är där så ofta....
eller ja jag är inte hos någon så ofta känns antingen sååååå låååånngt bort eller att jag inte har tid även fast jag har tid.
Den riktiga anledningen vet jag inte riktigt,
kan bara beskriva den som lite utav panik ångest.
Jaja vi satt där hos henne i soffan och hon berättar om nån väninna till henne,
som ja minst måste vara runt 80 bast.
Hur hon sätt och svarat på en sån där kontakt annons ur en tidning och senare träffat den här "Karln" (Gubben).
Mormor hade självklart blivit orolig över sin väninna då hon inte svarat på hennes sms som hon lovat.

Som mormor säger:
- Man vet inte vad folk kan få för sig att ta sig till nu förtiden, annat va det när jag var ung.

Så mormor hade då sms och ringt som en galen terrorist till sin väninna som svarar efter mycket om och men att:

- Jo men jag åkte ju hem till honom och jag hade nattasarken med mig så jag stanna ju över när han fråga mig.

Detta tyckte mormor var väldigt komiskt och berättade sen att den tanten och gubben hållit ihop sen dess och att det nästan aldrig lyser i hennes fönster längre så hon antar att hon stannat där ute med gubben.

Sen kom det till mormors poäng skulle jag gissa,
hon tog fram en av hennes tidningar,
la upp den så fint i knät och rätta till sina glasögon och slog upp sidan med kontakt annonser och började läsa en av dem högt.
Nu kommer jag inte ihåg vad som stod i annonsen förutom det gammla vanliga
"och mysiga hemma kvällar".
Och jag tänkte amen mormor, fnitter fnitter.

Sen sa hon:

-Så vad tycker du, ska vi svara på annonsen? , en riktig man på 33år passar väll dig perfekt.

Hon hade nog klurat på den annonsen ett tag eftersom hon försökte sälja den så till mig,

men jag sa att:
- Nej du mormor, jag tycker 33 år är lite gammalt för mig dessutom är jag inte så intresserad av någon man nu, jag kommer ju ha fullt upp med Tova hur ska jag hinna med en man i allt, nä det får bli senare.

Såg hur mormor suckade lite smått och ruska lite på huvudet och sa:
- Jaja skyll dig själv, 33 år tycker är jag precis i din ålder, du ska ha en man och inte fler pojkar nu, du får bli mer kräsen av dig!

Sen bytta hon ämne till när hon va ung och köpte ost i lase.....

Ja min mormor, min mormor.
Jag älskar min mormor lika mycket som min mamma det är ju dom som varit mina föräldrar.

Jag drömmer mycket om den du var och saknar.
Jag drömmer mycket om den du blivit och vet att jag gör rätt.

En lugn tisdag!

En vecka har gått nu och jag mår redan bättre, börjar dock känna mig lite ensam men ändå betydligt bättre.
Jag bara lullar runt här hemma med Tova i magen och njuter av att ingen lägger sig i mitt liv eller tycker något om de.
Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut förutom att lill tösen inte växt lika mycket sen sist.
Men hon sa att jag inte behövde oroa mig utan att jag fick en tid redan i nästa vecka.
Hålla tummarna att hon fetar till sig tills dess.
Annars har jag inte gjort så mycket jag har inprincip sovit bort hela helgen som varit då jag varit super trött.
Men nu får det bli ändring igen och fortsätta med pillandet här hemma.

Att göra:

- Måla klart spjälsängen (tar 3 dagar till) då det måste torka i mellan målningarna.
-Vänta på mamma och möblerna till stora rummet (vet inte när hon kommer, hon sa dock så fort hon hade möjlighet till det)
- Få video/dvd:n att funka igen...(antagligen en ny sladd som behövs då bilden hoppar)
- Få telefonen att funka hoppas på att jag bara gjort fel och att inte det är så att "första uttaget" är i sovrummet då jag dragit de för att senare koppla in det igen.
- Sen självklart är det sovrummet (men att jag hög prioriterar inte det längre) det får ta den tid det tar.
- Få ut Angelikas saker i soprummet då hon vägrar hämta dem och jag vaken har plats eller lust att ha dem kvar.
- Sen är ju självklart med allt små pillande till att få allt att se hemtrevligt och mysigt (dvs massa små projekt).

Nä nu ska jag vänta på (dagens höjdpunkt) att klockan blir 23.00 så NCIS kan börja och jag kan ta en kopp saft glögg.
Spännande, spännande!

Måla med lite julmys!

Försöker vrida rätt dygnet igen... går sisådär.
Varför är det alltid lättare att vrida dygnet fel och sen ett helvete att vrida det rätt?
Inatt kan jag inte sova för att jag har så mycket tankar och saker att fixa här hemma.
Känns lite som när man var liten och det var julafton nästa dag,
fylld av förhoppningar och längtan så man blir sådär ivrig så man inte kan somna.
På tal om julafton har haft en sån där härlig jul känsla i kroppen hela dagen.
Gick en promenad till maxi för att köpa färg i slowmotion då jag vill undvika ont av mina förbannade foglossningar.
Kände hur det kalla kvälls mörkret var närvarande och kunde nästan lukta lite snö och mös in mig lite extra i jackan.
På maxi såg jag att det börjat sälja lussekatter, stod ett tag och fråga mig själv om jag skulle köpa mig 2st men att jag strunta i det och gick vidare.
När jag senare kom hem hade jag självklart ont så jag vilade ett tag innan jag tände lite ljus och prova min DVD med eldstad och julmusik.
Fruktansvärt mysigt!
Gick runt här hemma och bara njöt ett tag av att få lov att vara ensam och att verkligen känna mig okej med det.
Senare la jag ut lite gammal reklam på golvet och började måla spjälsängen vit sen gick jag bara runt och små pilla tills klockan blev 2.
Då jag hade bestämt mig för att jag skulle hoppa till kojs vilket jag gjorde men kom snabbt på att jag inte kunde somna så jag gick upp igen runt 3.
Så börja jag skriva detta inlägg, ta några bitar choklad av Marabous "Vinter limited edition" och dricka lite proviva jordgubb.
Så nu ska jag avsluta detta och göra ett nytt försök att somna, det är ju en dag imorn också.

Godnatt jag älskar dig Cazper!

JAG HATAR DIG!

Jag anser att du har förstört lyckan av att vänta barn!
Du har fått mig att känna mig ful,tjock,rädd och otillräcklig på alla vis.
Jag känner mig inte det minsta stöttad i att vänta barn med dig och önskar stundtals att jag aldrig blev gravid med dig.
Att vänta barn med dig är som en evig mardröm av smärta och rädsla.
Skulle jag beskriva känslan av denna graviditet eller sätta namn på den skulle jag kalla den depression med inslag av mobbning, hat och hot.
Vilket inte alls känns kul att få föda ett oskyldigt barn till.
Jag känner mig så lämnad och orättvist behandlad och så ignorerad av ditt sätt att uppföra dig.
Jag blir arg på mig själv för att jag valt att bli gravid med en man som inte bryr sig igen,
då jag vet att jag är värd bättre!
Jag hatar dig för att du har förstört denna graviditeten för mig och inte varit med och försökt få det till att bli ett trevligt minne att se tillbaks till!
Jag kommer aldrig kunna förlåta dig för denna tid du tagit ifrån mig och gjort till något så negativt!
JAG HATAR DIG!

Detta är den största orsaken till att min kärlek till dig blivit hat.
Och om du läser detta så har du väll fått svar på din fråga, men bespara mig på ursäkter, bortförklaringar och försök till att få det att låta som att jag är boven i det hela.
Jag vill inte höra mer ifrån din anklagande och elaka mun!
Ända anledningen till att jag accepterat detta beteende ifrån dig är för att jag trott att det funnits kärlek i botten och att det är okej att få avreagera sig hemma hos de man älskar och som älskar en tillbaks.
(Att få vara den man är hos de man älskar för att man ska vara accepterad för den man är, vilket humör man än har!)
Men som jag förstår det du vill du vara vänner vilket aldrig kommer hända för jag har aldrig, och kommer aldrig acceptera det beteende av någon människa som inte jag anser som "familj".
Du har bränt dina broar hos mig, jag har låtit dig trampa på mig för länge!
NU FÅR DET VARA SLUT!
JAG HATAR DIG!

Förvirrad och gravid!

I förgår tog jag ett graviditetstest vilket visade sig vara positivt.
Så nu vart man på tjocken igen...
Ja vad ska man säga...
Jag har fortfarande inte hemma min son som jag saknar väldigt mycket.
Jag har i februari förra året redan gjort en abort som jag inte kan förlåta mig för.
Min kärlek som är pappan vill inte att jag ska behålla, men har sagt att han ställer upp vad jag än väljer att göra...
Suck...
Jag har ingen aning dock är jag än så länge väldigt tidig bara 5+3.
Har beställt en tid till barnmorske mottagningen men de hade inte tid fören den 10 juni.
Kärleken är inte hemma ännu utan är fortfarande i Norrland hos sin mor.
Men han har sagt att han ska vara hemma då och följa med mig dit, vilket känns himla skönt.
Får ta en dag i taget och se vad man bestämmer sig för, har ju ändå typ 3 veckor att tänka.

Vill bara göra en hälsning till min älskling:
Du är den bästa man jag träffat, trots alla bråk och missförstånd.
Jag älskar dig mer än vad jag älskat en annan man och vad det än blir av det här vill jag att du ska veta att du är något av det bästa som hänt mig!

Jag gjorde de!

Ja det gjorde jag!
Jag pierca "Miss beautiful down stears".
Så jävla nervös och skit rädd jag var innan idag fram till nu efter jag gjorde de.
Så jävla ball jag är! haha ... och vist gjorde det ont men inte alls i den smärt kategori jag trodde det skulle vara.
Känner mig lättad och skit cool för tillfället!
Gör om det om ni kan!
Gör inte så ont nu efter häller så känns bara sjukt najs!

Jag har fortfarande inte hört något från min kärlek, vilket jag tycker är tråkigt men men...

Nu tänkte jag snart glo lite Desperate housewives och sy lite på min klänning.
Kanske färga mitt hår med hårfärgen jag köpte igår och sedan beundra mitt nya pimp!

Yey ha det najs!


Så nu har jag en sån här fin sak fast stav!

Massa att göra och fixa!

Min kärlek åkte till Norrland i Torsdags och jag har fortfarande inte hört ett ljud ifrån honom sen han kom fram.
Känns ganska trist faktiskt, jag som tyckte vi hade det himla mysigt precis innan han åkte... men men får väll se när/ om han hör av sig snart.
Annars har jag varit hemma hos mor min idag och firat min födelsedag i efterhand med familjen, vilket var trevligt.
Jag fick pengar och mat och en mak grill.
Funderar starkt på att gå ner till house of pain imorn och pierca mig i klitoris kappan.
Men är väll lite fegis ännu och är rädd för att de ska göra för jävla ont eller ännu värre förlora känseln där ner... de hade inte varit så kul, kan jag tycka.
Inte nog med de min mens är sen eller bara konstig igen är uppe i 35 mens cykel dagar nu, har dock haft 37 en gång i Oktober/ November...
aja de fixar sig nog ( jag känner mig inte gravid iallafall).
Sen har jag blivit bjuden på middag på Marina plasa den 23 av min nya bög vän, Vilket ska bli himla skojj!
Det ska vist vara Hollywood tema så håller då även på att sy mig en balklänning som ska vara klar tills dess känns lite stressat men men den blir säkert jätte fin när den är klar.
Nä nu ska jag göra mig klar och fixa lite här hemma innan jag hoppar i sängen för att komma upp till morgondagens jobb.

Svininfluensan i ena näsborren och död åt försäkringskassan!

Vakna vid 10 idag.
Känner mig helt slut i kroppen.
Min näsa började jävlas med mig i fredags kväll, börja med att det började svida längst upp i ena näsborren gjorde lite ont men va mest obehagligt vakna nån gång där mellan natten till lördags.
Hela lördagen gick jag och snora, va som ett fucking vattenfall i den näsborren.
Sen till natten mellan lördags och söndags fick jag ont i halsen och kände mig lite febrig och svag i kroppen, Hade vist muskelryckningar enligt Jonas som låg och höll om mig. Som tur va försvan allt förutom vattenfallet och en del nysningar, vilket fortfarande håller i sig.
Så jag sket i jobb idag.
Dock borde jag göra något vettigt, att gå ner till försäkringskassan och fråga vad dom håller på med, har inte fått mitt aktivitetsstöd ännu som jag sökte den 22/4 och inte häller mitt bostadsbidag som jag sökte 30/1.
Så då kan ni ju gissa vem som inte har betalt sin hyra än.
Åhhh jag blir så jävla skit arg!
Jag vet inget företag som är så sjukt sega som försäkringskassan dom borde dööö!
Fan jag vill inte bli hemlös bara för att de är så sega på att göra vad de ska.
Så ja blir nog en tripp ner där innan 3 idag.
Men nu ska jag lägga mig en stund och chilla innan kläderna ska på, så får vi se hur det löser sig med min hyra.
Känner mig typ som hon här på bilden idag:
Lalala Döda försäkringskassan lalala...

Flygande brännbollträ!

Idag är det måndag och ny vecka på jobb.
Idag spela barnen brännboll och jag blev förvånansvärt jätte engagerad.
Så när jag stod där och ropa och skrek och hade mig med spring, kasta bollen och kom igen nu!
Så plötsligt när en kille skulle slå iväg bollen så ser jag snabbt i ögonvrån att han tappar raket i farten, som flyger upp i luften mot mig, kollar upp med händerna skyddade mot huvet och blir bländad av solen och springer iväg för att inte få raket i huvet.
Som tur hamna det på gräsmattan men gud va rädd jag blev och som barnen skrattade åt mig där jag sprang som en galen igelkott.... ja.
Sen åkte jag hem tog en dusch och tog de lugnt sen kom Jessica och vi gick bort till Maxi och fick inhandlat Cigg, Glass, Ciabattas, Rostbiff, Rostad lök och Påskmust.
Så nu ska jag ta en dusch till och värma upp mig sen ska jag fixa med mackor till både ikväll och jobb lunch imorn.
Sätta mig med en av filmerna jag köpte igår:
Edward Scissorhands eller The nanny diaries och äta glass innan jag ska somna för att orka upp till morgondagen...

Konstig mens och konstig sömn!

Ja som rubriken säger har jag väldigt konstig mens för det första.
Första dagen så va den som vanligt dock mindre än vanligt men ingen större skillnad, andra dagen (alltså igår) har den varit väldigt mycket mindre än vanligt och på kvällen va det mest som en tjock brun/ svart flytning och undernatten kom inte en droppe till idag.
Idag har det knappt kommit ett skit, en msk på ett ungefär av samma tjocka hemska svart/bruna flytning.
Och om jag säger som så så brukar jag ha 5-6 dagar mens och de 3 första dagarna brukar det rinna tunt mens rött i normal mängd och de 2 sista brukar det avta med mycket mindre och sista dagen brukar det avta i en mer brun/ röd flytning på bara då nån tsk eller så.
Försökte hitta svar på nätet men hitta bara svar som visade på att det är helt normalt när man använder/ slutar använda preventiv medel.
Dock har ju aldrig jag haft några hormon förendrade preventiv medel...
Nä mycket märkligt!
Och inte nog med det den har forfarande inte stabiliserat sig sen jag gjorde aborten för över ett år sen, vet dock om att det kan ta upp till ett år att får en regelbunden mens igen.
Men va fan det har gått över ett år nu och nästan upp till ett och ett halvt.... Kankse är stress eller oro, men va fan ett år och så börjar den strulla ännu mer.
Får väll gå upp till gyn igen och kolla upp va fan det kan vara.
Bara de inte säger något i still med att jag håller på att bli mindre fruktsam eller rent av steril då får jag fan fet ångest och deprition och det har jag inte bäställt kan jag tala om!
Aja nog snackat om min sjuka mens. Jag har sovit väldigt mystiskt igår natt och idag på eftermiddagen vet inte riktigt varför det häller.
Har varit som att jag inte kommit in i någon djup sömn utan vaknar till lätt av att jag rycker till och vänder och vrider på mig hela tiden.
Drömmer väldrigt konstigt men kommer inte ihåg vad jag drömmt mer än känslan av att vara orolig och stressad...
Har väll kanske en sådan period just nu...
Som att det inte skulle räcka med att jag gjort slut men min största kärlek och saknar honom något otroligt och har svårt att gå vidare....
Nä nu får jag hoppas jag kan sova bättre i natt hålla om Ear extra hårt eller något...
I be back!

Svar som hjälpte!

Idag börja jag jobba igen va ganska skönt faktiskt att ha något att göra igen.
Dock hade ingen informerat mig om att det var en studiedag idag och därmed fritids. Så jag sprang galet in till stora skolan för att hämta barnen som skulle till gympan och sen bort till gympasalen för att hitta...... ingen där!
Så det var bara att traska in till lilla skolan med dom och få höra av de andra: - men det trodde jag du visste. hmm aja sen va jag och lämna soc papperna, deklarations blanketten på skatteverket, som nu flyttat till gamla polishuset tydligen...
Sen tog jag en lång vällbehövlig promenad och fick svar på en del frågor, de va både lättande och sjukt behövligt!
Palla ingen större anstängning för dagens jobb lunch imorn så det fick bli potatisallad några cocktail tomater och en bit kassler.
Jepp Jepp men nu är det dags för både mig och Ear att sova så godnatt på er alla ointresserade

Fixa om...

Idag skaffa jag denna bloggen innan dess hade jag en såkallad "gratis hemsida" som var väldigt krånglig och man knappt förstod sig på, så jag kopiera över det jag hade gjort där, hit. Och hoppas då på att skrivandet ska bli lättare...

Idag är jag ganska seg börjar jobba imorn igen efter en skön lång påsk helg utan några större händelser. Tänkte glo lite film snart, köpte både 1408 och Dreamgirls för några dagar sen men fastna med rederiet istället....haha..ja mobba mig om ni vill men det är ett kul tidsfördriv!
Efter det måste jag fixa mat inför jobb så att jag inte köper upp mina pengar på snabb mat på 7eleven... blir då väldigt tomt i plånboken har jag märkt.

Har även fått min mens idag igen eller som Mija skrev i sin blogg som jag tyckte va himmla kul syndaflod i körsbärsdalen....hahah.....ja.

Varför är jag så svår att älska?

Min älskling gav upp för ca en månad sen...

Vi dog så som underbar kyss som man vet kommer ta slut men alltid hoppas på att den aldrig ska göra...
Varför är aldrig det så som på film? Varför är jag så svår att älska? Varför kan jag inte vara den som är värd din kärlek i evighet?
Vad vill du att jag ska göra? Vad hade jag kunnat göra?
Suck.. orkar inte fråga mer orkar inte längre få svar på varför vi inte fungerar... Men varför är du inte som mig? varför kan du inte älska mig och se det framför alla problem.. Det är inte det att jag inte kan leva utan dig jag har bara tappat lusten...
Dricker ganska mycket nu igen... ska snart fylla på mitt glas ...
Försöker nu njuta av det jag inte kunde göra med dig...
Visste bara inte att det skulle kännas så ensamt att göra det själv..
Du är fortfarande den jag tänker på, pratar om och önskar är där när jag försöker njuta av solnedgången, när jag ser en bra film, när jag lagar något att äta, när jag ser något kul. Men framför allt när jag ska sova och får verklighetens hemska sanning framför mig att du är inte där längre och håller om mig... Att du kanske inte ens ligger och tänker samma som mig...
När ska saknaden till dig dö... Varför ska bara allt annat dö?...
Vist mina nya och gamla vänner håller om mig ibland och de känns skönt tills jag fattar att det inte är du som håller om mig...