Jag anser att du har förstört lyckan av att vänta barn!
Du har fått mig att känna mig ful,tjock,rädd och otillräcklig på alla vis.
Jag känner mig inte det minsta stöttad i att vänta barn med dig och önskar stundtals att jag aldrig blev gravid med dig.
Att vänta barn med dig är som en evig mardröm av smärta och rädsla.
Skulle jag beskriva känslan av denna graviditet eller sätta namn på den skulle jag kalla den depression med inslag av mobbning, hat och hot.
Vilket inte alls känns kul att få föda ett oskyldigt barn till.
Jag känner mig så lämnad och orättvist behandlad och så ignorerad av ditt sätt att uppföra dig.
Jag blir arg på mig själv för att jag valt att bli gravid med en man som inte bryr sig igen,
då jag vet att jag är värd bättre!
Jag hatar dig för att du har förstört denna graviditeten för mig och inte varit med och försökt få det till att bli ett trevligt minne att se tillbaks till!
Jag kommer aldrig kunna förlåta dig för denna tid du tagit ifrån mig och gjort till något så negativt!
JAG HATAR DIG!
Detta är den största orsaken till att min kärlek till dig blivit hat.
Och om du läser detta så har du väll fått svar på din fråga, men bespara mig på ursäkter, bortförklaringar och försök till att få det att låta som att jag är boven i det hela.
Jag vill inte höra mer ifrån din anklagande och elaka mun!
Ända anledningen till att jag accepterat detta beteende ifrån dig är för att jag trott att det funnits kärlek i botten och att det är okej att få avreagera sig hemma hos de man älskar och som älskar en tillbaks.
(Att få vara den man är hos de man älskar för att man ska vara accepterad för den man är, vilket humör man än har!)
Men som jag förstår det du vill du vara vänner vilket aldrig kommer hända för jag har aldrig, och kommer aldrig acceptera det beteende av någon människa som inte jag anser som "familj".
Du har bränt dina broar hos mig, jag har låtit dig trampa på mig för länge!
NU FÅR DET VARA SLUT!
JAG HATAR DIG!
Du har fått mig att känna mig ful,tjock,rädd och otillräcklig på alla vis.
Jag känner mig inte det minsta stöttad i att vänta barn med dig och önskar stundtals att jag aldrig blev gravid med dig.
Att vänta barn med dig är som en evig mardröm av smärta och rädsla.
Skulle jag beskriva känslan av denna graviditet eller sätta namn på den skulle jag kalla den depression med inslag av mobbning, hat och hot.
Vilket inte alls känns kul att få föda ett oskyldigt barn till.
Jag känner mig så lämnad och orättvist behandlad och så ignorerad av ditt sätt att uppföra dig.
Jag blir arg på mig själv för att jag valt att bli gravid med en man som inte bryr sig igen,
då jag vet att jag är värd bättre!
Jag hatar dig för att du har förstört denna graviditeten för mig och inte varit med och försökt få det till att bli ett trevligt minne att se tillbaks till!
Jag kommer aldrig kunna förlåta dig för denna tid du tagit ifrån mig och gjort till något så negativt!
JAG HATAR DIG!
Detta är den största orsaken till att min kärlek till dig blivit hat.
Och om du läser detta så har du väll fått svar på din fråga, men bespara mig på ursäkter, bortförklaringar och försök till att få det att låta som att jag är boven i det hela.
Jag vill inte höra mer ifrån din anklagande och elaka mun!
Ända anledningen till att jag accepterat detta beteende ifrån dig är för att jag trott att det funnits kärlek i botten och att det är okej att få avreagera sig hemma hos de man älskar och som älskar en tillbaks.
(Att få vara den man är hos de man älskar för att man ska vara accepterad för den man är, vilket humör man än har!)
Men som jag förstår det du vill du vara vänner vilket aldrig kommer hända för jag har aldrig, och kommer aldrig acceptera det beteende av någon människa som inte jag anser som "familj".
Du har bränt dina broar hos mig, jag har låtit dig trampa på mig för länge!
NU FÅR DET VARA SLUT!
JAG HATAR DIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar